Landborgen

🇸🇪 Högst upp på den mäktiga västra landborgen på Öland växer ett träd. Det är ingen lätt plats att växa på där trädet har slagit sina rötter. Jordlagret är tunt, nederbörden sparsam och vinden från havet blåser mer eller mindre ständigt genom grenarna. Klippbranten ned mot stranden är bandad av de översta lagren av den berggrund som bygger upp Öland. Överst kalkstenen som bidragit till många ölänningars försörjning genom århundradena. Under kalstenen ett lager alunskiffer med inlagrad orsten, som också kallas stinksten eftersom det luktar petrolium när man bryter, eller slår isär den. De översta lagren vilar på en mäktigt lager av grå lerskiffer och under detta, långt under markytan, finns sandstenen.
Klicka på bilden för att se bilden i större format.
🇬🇧 A tree grows at the top of the mighty western cliff coast of NW Öland, Sweden’s second largest island. The place where the tree has settled its roots is not an easy place to grow. The soil is thin, the precipitation is sparse and the wind from the sea blows more or less relentlessly through the branches. The cliff beneath the tree is striped with the top layers of the bedrock that constitutes the island. At the very top is limestone, the stone that has contributed to the livelihoods of many over the centuries as limestone from Öland is found in many buildings in Northern Europe. Below the limestone is a layer of alum shale blended with anthraconite, also called stinkstone because it smells of petroleum when breaking apart. The top layers rest on a thick layer of gray clay slate and beneath, far below the ground surface, lies the sandstone.
Click on the picture for a larger version.
©Tom Gagner Photography.

Shot with Nikon D810 with AF-S Nikkor 24-120mm f/4 G VR @24mm, f/8 and ISO 100

Departure

Departure. Gently leaving the platfom, the train slowly accelerates following its path through the switches until it reaches the main line leaving the ligts of the city behind. Click on picture for a larger version.
©Tom Gagner Photography.

Nikon D810 with AF Nikkor 85mm f/1.4 G.

Château d’If – Lauris michahellis

Château d’If, July 2010. The birds are everywere – on the ground, on buildings, in the air and not very friendly…
©Tom Gagner Photographer
 
Chateau_d’If_Larus-michahellis-8
 
Chateau_d’If_Larus-michahellis-9
 
Chateau_d’If_Larus-michahellis-10
 
Chateau_d’If_Larus-michahellis-1
 
Chateau_d’If_Larus-michahellis-4
 
Chateau_d’If_Larus-michahellis-7
 
Chateau_d’If_Larus-michahellis-6
 
Chateau_d’If_Larus-michahellis-5
 
Chateau_d’If_Larus-michahellis-2
 
Chateau_d’If_Larus-michahellis-3
 

Departure

Departure
©Tom Gagner Photographer
 
Marseille-1a
After sunset. Corniche du President John F Kennedy, a man fishin’
 
Marseille-1b
Before sunset
 

Lunch at Kalmar castle

The first reasonably warm Sunday afternoon. A father and his son enjoy their lunch on the ramparts surrounding Kalmar Castle. A seagull watches for some food.
©Tom Gagner Photographer
 

Lunch at Kalmar Castle
Lunch at Kalmar Castle

Göta Hotell 2

Jag har i en tidigare blogg skrivit om Göta Hotell i Borensberg. I helgen blev det äntligen dags att ta in på hotellet och övernatta. När man genomför något som man länge har sett fram emot finns en stor risk att man blir besviken, men inte den här gången. Göta Hotell motsvarade verkligen mina förväntningar.

När ett hotell är som bäst fungerar det som ett tillfälligt hem där man känner sig väl till mods. Jag vet inte vad det är som ger där känslan av trivsel. Det kanske är för att det finns en inbjudande läshörna där man kan slå sig ned och läsa i den medhavda boken, en soffa och några fåtöljer där man kan sitta och prata en stund i lugn och ro eller dricka kaffet efter maten. På Göta Hotell finns allt det där.

Inredningen är personlig och fri från designmöbler eller sådant som skruvats ihop ur platta paket. På väggarna hänger tavlor i olika storlekar och fasoner där man får känslan av att de har införskaffats under årens lopp och inte hängts upp av någon trendig designer.
Rummen är helt befriade från TV-apparater och telefoner och man slipper det tillgjorda “Välkommen Tom Gagner” på plattTV:n när man öppnar dörren. Vill man absolut se TV finns en tjockTV i sällskapsrummet, eller salongen kanske man ska säga. Plastkorten lyser med sin frånvaro. Nyckeln är riktig och fastsatt i en hållare av äkta mässing där man känner tyngden från metallen. I badrummet delar en linje av kolmårdsmarmor den vita kakelväggen. Lokala byggmaterial!

Även hunden var välkommen och hon gillade allt – utom att hon inte fick följa med och äta frukost.

I frukostmatsalen hänger porslinstallrikar på väggarna, som det ska göra på ett riktigt pensionat. Överst bland tre tallrikar hänger en assiett från servisen Vinranka, min mammas finporslin när jag var liten. På en sådan tallrik har jag jagat många undflyende persikohalvor i sockerlag med dessertskeden. Ett gammalt golvur markerar diskret att tiden trots allt sakta rör framåt, men utan uppfordrande brådska. Utanför fönstret flyter Göta kanal och på den andra sidan Motala ström med sitt klara vatten.

Här kan man stanna upp och ladda batterierna.

©Tom Gagner Fotograf

;

;

;

;

;

;

;

;

;

;

;

;

;

;

;