Grimskär – winter

🇸🇪 I ett tidigare inlägg – Grimskär del 1 – skrev jag om Grimskär och dess betydelse för Sveriges försvar under tiden från 1600-talet och framåt och att jag brukar passera Grimskär under den dagliga hundpromenaden. Igår var snöfallet kraftigt och Grimskär knappt synligt. Objektivet har ingen vignettering vid bländare f/4.5, så jag antar att de mörka hörnen beror på ett optiskt fenomen orsakat av det täta snöfallet. Antagligen ett haloliknande fenomen.
🇬🇧 In a previous post – Grimskär part 1 – I wrote about Grimskär as an important part of the Swedish defense during the 17th Century and that I pass Grimskär on my daily walk together with my dog, Ella. Yesterday we had a heavy snowfall and Grimskär was barely visible. The lens has no vignetting @f/4.5 so I believe that the dark edges probobly depends on an optical phenomenon caused by the heavy snowfall. Probobly a halo phenomenon. Click on picture for a larger version.
©Tom Gagner Photography.

Shot with Nikon D810 with AF-S Nikkor 70-200mm f/2.8 G VR II @200mm, f/4.5 and ISO 640

Ironman Kalmar 2018 – del 2


Klicka på bilderna för att se en större version/Click on picture for a larger version.
🇸🇪 Mot mål. Prisceremonin är över och vinnarna har sedan länge lämnat området. Detta är upploppet för de andra, de som inte tillhör de professionellas skara. Deltagarna har simmat, cyklat och avslutar nu med ett marathonlopp. I mer än tolv timmar har de varit igång. Detta är deras ögonblick av triumf nu när de de sista tio meterna återstår av tävlingen. Publiken hurrar och hejar när löparna närmar sig uppropet.
Jag var intresserad av de tävlandes ansikten. Alla visade beslutsamhet. Några visade ren glädje och upprymdhet. Andra fokuserade på att ge det allra sista de återstående meterna medan andra saktade in när de närmade sig mållinjen, liksom för att dra ut det mesta av stunden.
Fler bilder här (klicka på länken)
Plats: Stortorget i Kalmar.

🇬🇧 Finish
Ironman in Kalmar August 18, 2018. The prize ceremony is over and the winners have left the arena long ago. This is the final for all the other. They have been swimming, riding their bikes and running for more than twelve hours. This is their moment of triumph. The final ten meters. The crowd is cheering as the ironmen/ironwomen approach the finish line. I was interested in the faces. All showed determination, some pure happiness but everyone had their focus on crossing the line. All photographs are taken from behind the finish line as the runners approach their goals.
Location: Stortorget, Kalmar, Sweden.
More pictures here (click on link)
©Tom Gagner Photography.

Grimskär

Grimskär was an important part of the Swedish defense during the 17th Century and effectivly stopped the Danish fleet operating in the waters near Kalmar castle. During the 19th Century the fort was abandoned by the military but during WW II a top secret mine-station, controlling a line of anti-ship mines in the waters outside the city of Kalmar, was built under the old fort. The ferries between Kalmar and Öland passed over the line daily, the crews unaware of the mines. Not until 1988, when the mine-station was closed, the secret of it’s existence was revealed.
I pass Grimskär daily on my morning walk and usually take a picture or two of the old fort. Click on picture for a larger version.
©Tom Gagner Photography.

Shot with Fujifilm X-T1 with Super Takumar 135mm f/3.5 @f/8. Developed in Capture One

Kalmar GP

Fotograferar ett cykellopp för första gången. Kul, men svårt om bilden både ska vara snygg och innehålla lite dynamik.
Shooting a bike race for the first time. Fun but difficult to capture the drama. Click on picture for a large version.
©Tom Gagner Photography.

Nikon D810 with AF Nikkor 200-500 mm f/5.6 G. Developed in Capture One

Göta Hotell 2

Jag har i en tidigare blogg skrivit om Göta Hotell i Borensberg. I helgen blev det äntligen dags att ta in på hotellet och övernatta. När man genomför något som man länge har sett fram emot finns en stor risk att man blir besviken, men inte den här gången. Göta Hotell motsvarade verkligen mina förväntningar.

När ett hotell är som bäst fungerar det som ett tillfälligt hem där man känner sig väl till mods. Jag vet inte vad det är som ger där känslan av trivsel. Det kanske är för att det finns en inbjudande läshörna där man kan slå sig ned och läsa i den medhavda boken, en soffa och några fåtöljer där man kan sitta och prata en stund i lugn och ro eller dricka kaffet efter maten. På Göta Hotell finns allt det där.

Inredningen är personlig och fri från designmöbler eller sådant som skruvats ihop ur platta paket. På väggarna hänger tavlor i olika storlekar och fasoner där man får känslan av att de har införskaffats under årens lopp och inte hängts upp av någon trendig designer.
Rummen är helt befriade från TV-apparater och telefoner och man slipper det tillgjorda “Välkommen Tom Gagner” på plattTV:n när man öppnar dörren. Vill man absolut se TV finns en tjockTV i sällskapsrummet, eller salongen kanske man ska säga. Plastkorten lyser med sin frånvaro. Nyckeln är riktig och fastsatt i en hållare av äkta mässing där man känner tyngden från metallen. I badrummet delar en linje av kolmårdsmarmor den vita kakelväggen. Lokala byggmaterial!

Även hunden var välkommen och hon gillade allt – utom att hon inte fick följa med och äta frukost.

I frukostmatsalen hänger porslinstallrikar på väggarna, som det ska göra på ett riktigt pensionat. Överst bland tre tallrikar hänger en assiett från servisen Vinranka, min mammas finporslin när jag var liten. På en sådan tallrik har jag jagat många undflyende persikohalvor i sockerlag med dessertskeden. Ett gammalt golvur markerar diskret att tiden trots allt sakta rör framåt, men utan uppfordrande brådska. Utanför fönstret flyter Göta kanal och på den andra sidan Motala ström med sitt klara vatten.

Här kan man stanna upp och ladda batterierna.

©Tom Gagner Fotograf

;

;

;

;

;

;

;

;

;

;

;

;

;

;

;